Jenny Crisp
Kramfors konsthall, t.o.m. 7 feb.

Kramfors kommun delar varje år ut Höga Kustenstipendiet, som består av ett kontantbidrag på 15 000 kronor samt en månads fri vistelse i Höga Kusten. Boendet kan ske på Högbondens vandrarhem eller Lappuddens friluftsgård. Stipendiet kan sökas av nordisk konstnär.

Förra årets stipendiat var Jenny Crisp från Stockholm, och det finns nu tillfälle att se en del av hennes konstnärliga arbeten på Kramfors Konsthall. Huruvida utställningen är inspirerad av Höga kusten framgår inte, men det kanske inte är så viktigt då vistelsestipendier i första hand avser att ge en tids arbetsro för konstnärer. Idéer som legat och grott sedan långt tidigare kan ju här få chans att bearbetas. Men om jag förstår utställningen rätt så tror jag den dramatiska naturen i norr passade henne.

© Jenny Crisp "Trollpipan", olja

Jenny Crisp kallar utställningen "Minnesbilder", då hon (enligt intervju i Tidningen Ångermanland) alltid utgår från något minne av en plats eller händelse inför sitt konstnärliga skapande. Sedan försöker hon utveckla minnesbilden till en form av fri berättelse i måleri eller teckning. Utställningen är i grova drag lika uppdelad mellan de båda teknikerna, men det finns en avgörande skillnad i karaktärerna dem mellan. Målningarnas berättelser, om det så gäller "Poeterna", "Trollpipan" eller "Fisken", har en melankolisk eller ödesbestämd ton som packas in i eller döljs bakom en isig färgskala, som om det handlar om ytterst rosenröda lekar vilka just ligger på kanten att stupa in i någon hotfull verklighet. Den lite barnsligt förenklade gestaltningen gör det lätt att likna målningarna vid uppförstorade sagoboksillustrationer.

© Jenny Crisp "Poeter", olja

Jag undrar om inte teckningarna i blyerts gör Jenny Crisps ambition för självständiga bildberättelser mer rättvisa. Avsaknad av färg ger teckningarna mera av koncentration och dramatik, och i den till synes tafatta, sirliga pennföringen finns en hel del att hämta om det psykologiska tillståndet i bilderna. Titlarna låter också som vore de hämtade från filmskräckisar ur de djupa skogarna: "Stugan i Lisma", "Växthuset", "Dis", "Skogsmannen". Tyvärr går det inte att här återge något foto då teckningarna visas med dubbla speglingar, förutom att de är glasade är de också placerade frontalt mot konsthallens fönster. Det faktum att det var svårt att betrakta bilderna gav dem paradoxalt en förstärkt känsla av något undanglidande och hemlighetsfullt. Som om någon berättade om något som någon berättat.

Text och foto: Jan K Persson
2007-01-24